Tyar ente mer...

Slutligen har även tant Malin plumsat i den blågröna Östersjön. Tack vare hala klippor och klumpedunsa-gener ska väl erkännas, men ändock badat. Från topp till tå.
Och sedan satt jag på solvarm sten och vickade med tårna bland tången, lät tankarna flyga och smakade på lukten av saltvatten.
Försökte ett ögonblick låta hjärnan vila, koncentrerade mig på att inte tänka annat än blått, men det fungerade såklart inte. Min överaktiva surrhjärna lade istället i en högre växel och tankar vävdes ihop och flög runt och steg mot skyn i ett skimmer. En del vettigt, men mest bara strunt om ensamhet och framtid och krossade drömmar.

På kvällen rosa fluffdrinkar som smakade jordgubb och dansa sig svettig fram tills det ljusnade. Egentligen så olikt mig, men lite läkande med någon annans kropp tätt intill, om så bara för en stund.

Jag börjar verkligen bli trött. Så där slut rakt ända in i den gulsörjiga benmärgen.
Jobbet går på ren vilja. Och resten...ja, det går faktiskt inte alls.
///M